..

Det är uppenbart att denna skånska varelse inte är byggd för snö. Denna säsong har jag lyckats ramla 3, TRE, gånger. Blåmärket från andra vurpan har precis läkt och nu sitter jag med krämpor från gårdagens.

Var på väg hem från bussen halv tolv, efter harry potter och mys med flickorna, när fötterna försvann under mig och jag satte mig på rumpan, hårt, sjukt hårt. Så hårt att smärtan som gick genom min kropp var så intesiv att jag svimmade. Så där kul att vakna ute på en väg sent på kvällen när det är minusgrader och inte riktigt veta var man är. Det var inte lätt att gå de sista 200 metrarna hem. Nu vägrar jag att gå ut! Så får det bli! Vill någon mig något får ni komma hit. 

När mats kommer hem imorgon ska jag iväg och köpa pensionärsskor, a.k.a broddar. Nu känns det helt okej att veta att man flyttar till Lyon om en månad (även om man inte har boende än, ARGH).