..

Jag har nu äntligen sett på World Tour Skåne med Johan Glans. Gud vad jag skrattade. Inte ofta man sitter och skrattar så att man gråter när man sitter hemma i soffan själv. Men vilka minnen det väcker när han pratar om "min" barndom. Förstår inte hur han kan minnas det så bra.
Men fy vad hemskt det var när man skulle gjuta tandraden till tandställning. Och vad många i klassen som var tvungna att gå tillbaka till matsalen och leta i soptunnor efter deras försvunna tandställningar.
Så började jag fundera över "försvunna" klasskompisar. Och om man vill eller inte vill gå på reunion från nian nästa år. (Mats har fått sin inbjudan nu för sin återträff). Hälften av mig vill dit och se vad som hänt med alla, men hälften av mig inser hur fel det kommer bli. Ska man kramas med folk, eller ta i hand? Ska man överhuvudtaget hälsa?? Och hur blir det med vänner som så uppenbart gjort slut? Är det slut slut så att man inte hälsar på stan, eller ska man låtsas som ingenting. Nej fy, ibland är jag glad att jag flyttat och inte behöver flytta tillbaka.

Och nu är det soirée under mig igen. Ikväll kommer det bli svårt att sova, I can feel it. Matsis baby, kom hem!!!